Folkbildning behövs när bruna vindar blåser
Tjia Torpe, 70
Familj: Gift med Peter Mosskin, författare och musiker. Barn och barnbarn.
Bor: Runmarö i Stockholms skärgård och Södermalm i Stockholm.
Gör: Ledamot av RIOs styrelse och flera andra styrelser inom bildnings- och kulturområdet.
Läser: Just läst Elin Kullheds roman Eufori om Sylvia Plath.
Lyssnar på: Helst världsmusik, är just på väg till en konsert med Ale Möllers band.
Vi träffas på Södermalm i Stockholm. Tjia Torpe har prickat in mötet mellan ett yogapass och en jazzkonsert. Vid 70 års ålder är hon fortfarande på språng, med stor energi och många bollar i luften.
– Gemenskapen, att göra saker tillsammans med andra, är drivkraften i mitt samhällsengagemang, säger hon.
Under 1970-talet var det den alternativa kulturrörelsen som gällde. Tjia Torpe producerade både musik och teater. Därefter följde tio år i skolvärlden, som lärare och rektor. Efter mordet på Olof Palme engagerade hon sig politiskt och gjorde snabb karriär i Stockholms stadshus. I tre år var hon socialdemokratiskt kultur- och skolborgarråd.
– Det var en spännande tid, fast i grunden är nog mer aktivist än politiker.
Fogelstad återuppstår
De senaste två åren har Tjia Torpe engagerat sig i återuppbyggnaden av Fogelstad Kvinnliga Medborgarskola i Sörmland. Fogelstad startade 1921, samma år som den allmänna rösträtten infördes.
– Segern var vunnen, men rösträttspionjärerna insåg snabbt att inte mycket hade förändrats. Bara fem kvinnor valdes in i riksdagen. För att kvinnor skulle ta plats och makt krävdes kunskap och självförtroende.
Under flera decennier samlades på Fogelstad kvinnor ur olika samhällsskikt för att studera, bilda sig och stärka varandra.
Nu är planen att Fogelstad på nytt ska bli en plats för bildning och samhällsengagemang. När Tjia Torpe tillfrågades om att bli ordförande för Insamlingsstiftelsen Fogelstad som äger huset svarade hon ja direkt. Nu pågår renovering och i somras genomfördes en stor rösträttsfestival.
– Fogelstad står för allt jag tycker är viktigt och spännande. Och gissa om skolan behövs i dag, när snart en fjärdedel av befolkningen röstar brunt.
Demokratin först
Demokratin kan aldrig tas för given. Den insikten leder, enligt Tjia Torpe, fram till folkhögskolans viktigaste uppgift.
– Vi ska på alla tänkbara sätt bidra till att människor kommer in i vårt samhälle och blir demokrater.
Då som nu handlar det om att ge alla chansen att hitta riktning i tillvaron och mod att ta plats i samhällslivet. Som vanligt uttrycker sig Tjia Torpe drastiskt:
– De som glider fram på en räkmacka till akademisk examen är sällan de vassaste knivarna i lådan. De som andra stämplat som hopplösa visar sig ofta vara de allra smartaste.
Hon gillar begreppet ”individuell solidaritet”, lånat från kulturgruppen Cirkus Cirkör.
– Du är viktig, och du har ett ansvar för din egen och hela samhällets utveckling. Jag älskar ordet medborgare, och medborgarskapstanken var central på Fogelstad.
Nyfikenheten tillbaka
Efter några år i folkhögskolevärlden, i styrelsen för Jakobsbergs folkhögskola och RIO, är hon stärkt i övertygelsen om att folkbildningens grundläggande idéer har bärkraft.
– Nästan alla barn har en naturlig nyfikenhet, men den lyckas vi ofta förstöra. Jag vet att folkhögskolan är bra på att väcka nyfikenheten till liv igen.
Tjia Torpe beskriver RIO som ”en underbar organisation att arbeta i”.
– Du vet, där sitter Pingstkyrkomänniskorna, arbetarrörelsefolket, miljöaktivisterna och muslimerna. Trots olikheterna hackar vi aldrig på varandra, vi samarbetar och tar ansvar för helheten. Där är rörelsefolkhögskolorna verkliga föregångare.